Mitt liv som hund i Dhaka – My Life as a Dog in Dhaka

(Scroll down for English)

Hej, Fifi här! Det är jag som är hund här i familjen. Eftersom min husse inte får ändan ur vagnen och får till några vettiga blogginlägg, snodde jag inloggningsuppgifterna och tänker berätta om mina kompisar (och några andra), här i Dhaka.
Julie var nästan som en halvsyster till mig. De flesta kallar henne Nordic eftersom hon bor vid Nordiska klubben. Ett tag bodde Julie här hos oss när hon hade blivit påkörd av en bil. Vi tog hand om henne och veterinären kom varje dag och gav henne sprutor. Lugnt och fint. Nu har hon flyttat tillbaka till sin gata och mår bra. Lite väl bra, om du frågar mig. Hon är alldeles för vild för min smak. Och stor har hon blivit. Hon vill bara leka vilda lekar och så är hon smutsig efter upptäcktsfärder vid (och säkert i), sjön. Det passar inte en fin dam på snart sex år, som mig.
Julias väninna är lika vild. Jag vet inte vad hon heter, men hon ylar och tigger alltid godis av matte och husse. På samma gata bor Bagha (eller Svarte Rudolf, som matte och husse kallar honom). En stilig och snäll hundkarl i sina bästa år, som förgäves försöker hålla ordning på de unga hunddamerna. Rudolfs fru håller sig alltid på lite avstånd men verkar vara en fin dam som har hamnat på gatan.
En annan fluffig sak som vi tog hand om ett tag var Lily. Hon är av samma ädla ras som jag. Trots att hon är hälften så stor som jag åt hon som en gremlin. Bläh! Vi var väl inte bästa vänner men stod ut som det anstår fina damer. Nu har hon flyttat hem till Florida. Fint ska det va!
För övrigt är det ganska många gatuhundar här och i början var det nästan bara jag som gick i koppel. Annat är det nu! Det börjar bli lite väl många bjäbbiga hundar i kvarteret. Jag finner det naturligtvis nödvändigt att med emfas skälla ut dem när vi möts. Värst är de vita yviga en bit upp på gatan. Jag ser det som min plikt att reta upp dem. De kommer i alla fall inte åt mig där bakom gallret. Och så har vi Tommie (som förvisso var ganska gullig när hon var liten), och två nykomlingar som hälsar glatt (tror jag), från sina balkonger nere i kurvan.
Nästa gång ska jag berätta om snyggingen Bruno …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hey, Fifi here! I am the dog in the family. Since my dad don’t get the finger out and create some sensible blog post, I stole the login and will tell you about my friends (and some others), here in Dhaka.
Julie was almost like a half-sister to me. Most people call her Nordic since she lives at the Nordic Club. For a while, Julie lived with us when she was hit by a car. We took care of her and the vet came every day and gave her syringes. Nice and easy. Now she has moved back to her street and is fine. A bit too fine, if you ask me. She is just too wild for my taste, and too big. She just wants to play rough games, and she is dirty after explorations by (and surely in) the lake. It does not suit a lady of almost six years, like me.
Julia’s friend is just as wild. I do not know her name, but she’s always howling and begging treats from mom and dad. On the same street lives Bagha (or Black Rudolf, as mom and dad call him). A handsome and kind dog-man in his prime, trying in vain to keep track of the young ladies. Rudolph’s wife is always at a distance, but seems to be a nice lady who has ended up on the street.
Another fluffy thing we took care of for a while was Lily. She is of the same noble race as me. Even though she is half as big as I, she ate like a gremlin. Yuk! Well, we were not best friends, but stood out as befits fine ladies. Now she has moved to Florida. Nice to be there huh!
In fact, there are quite a lot of stray dogs here, and in the beginning I was almost the only one who walked on a leash. It’s different now! It’s getting a little too many cheeky dogs in the neighborhood. Of course I think it is necessary to emphatically scold them when we meet. The worst ones are the bushy Pomeranias (I think), up the street. I see it as my duty to tease them. Anyway, they will not reach me from behind their gate. And so we have Tommie (which certainly was pretty cute when she was little), and the two newcomers who happily greet me (I think), from their balconies down at the curve.
Next time I’ll tell you about the hottie Bruno …

Me – on vacation in southern Bangladesh

Julie the wild one

Julie – not so wild

Julies wild friend

Rudolf the cool one

Wife of Rudolf

Lily and me

Me and Lily

New dog on the block

Barking neighbours

Tommie young and sweet